Stillhet i kaos
Vi lever i en tid där mycket rör sig snabbt och ibland oväntat. Ibland går det så fort att det är svårt att hinna med eller känna efter. Samtidigt infinner sig ibland stunder av stillhet. Inte som flykt från det som sker, utan som något som kan bära oss mitt i det som är.
"I orkanens öga råder stillhet" säger man, samtidigt som ett annat talesätt beskriver "lugnet före stormen".
Hur förhåller du dig till turbulens och stillhet i dig själv, mellan oss och ute i världen? När infinner sig lugnet i dig? Vilka berättelser om kaos eller stillhet har format dig?
